Jag längtar till Grekland. Det börjar kännas att det var länge sedan vi var nere nu. Det är mer än ett år sedan. Klart att det inte blir så mycket resande med en liten bebis i hemmet, det är bara naturligt, men nu när Stella är större så kommer tankarna på utlandsvistelser krypande.

Det allra tristaste är att vi har en hel lång vinter framför oss innan det blir aktuellt att åka ner till Grekland igen. Vintrarna tenderar ju att släpa sig fram. Usch, jag vill inte tänka på svensk vinter just nu. Även om vintern också är en lycklig årstid, inte minst på grund av julen och höjdpunkten Stellas födelsedag. Min egen också för den delen.

Jag ska hålla ut. Tänk hur kul och speciellt det kommer att vara nästa gång vi åker ner. Stellas första besök till sitt andra hemland. Det finns en hel drös med släktingar som längtar efter att få träffa henne. Vid det laget kommer hon ju både gå och springa troligtvis, så att leka på stranden och i vattnet kommer att vara jättekul för henne. Hade vi åkt ner den här sommaren hade det bara varit för vår skull, hon var för liten för att ha något utbyte av resan. Bebisar trivs ju inte med värme heller. Hur gör de/ni som bor där nere? Skuggan förstås.

Ni som har följt bloggen ett tag vet att vi har ett sommarhus i en mindre by en bit från Aten. Ett lugnt ställe där det dessutom är svalare än i till exempel Aten. Så det kommer att passa Stella bra. Vilia heter byn, det var också där vi hade vårt bröllop. Självklart kommer Vilia alltid ha en speciell plats i våra hjärtan av den anledningen!