Kyrkan

Jag vet inte vad jag har sagt om vår kyrka tidigare, så vad jag än har sagt så säger jag det igen. Det är en fin historia.

När jag och Kostas åkte till Víllia tillsammans första gången (och hittills enda gången) gick vi in i kyrkan och tände varsitt ljus. Jag minns att mina känslor när jag steg in där var väldigt positiva och fina. En liten, ganska anspråkslös men ändå supermysig kyrka. Jag tänkte nog direkt på bröllop, det måste jag erkänna, trots att vi inte var förlovade vid det tillfället.

Men sånt känner man på sig. Det var nästan uttalat från allra första gångerna vi träffades, att vi ville vara tillsammans. Länge.

Kostas gillar verkligen den här kyrkan också. Det var han som tog med mig dit första gången. Kanske hade han samma tankar som jag när vi stod där inne? Jag vet inte, men jag kan gissa.

Valet att hålla vår vigsel just i den här kyrkan var inte svårt. Så fort vi började prata om vårt bröllop så kom den direkt på tal. Och det blir ju inte sämre av ”godisbitarna” på toppen.

Annonser

5 kommentarer

Kommentera här! Jag svarar på kommentarer här i bloggen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s