10 månader – vilken resa!

Det blir svårare och svårare att summera Stellas utveckling månad för månad. Det är ju så mycket hela tiden och varje dag händer det någonting som vi inte har sett förut. Jag har skrivit det förr men det är verkligen häpnadsväckande hur mycket som händer under ett barns första levnadsår.

Nu har vi kommit till en punkt när det verkligen känns att Stella är ett litet barn. Hon kommunicerar med läten som inte längre är joller utan istället försök till ord. Vissa ord sitter redan. Hennes språk nyanseras mer och mer nu. Speciellt när vi tittar i böcker så kommer talet fram. Hon läser på sitt egna lilla vis. Pekar på sakerna, känner igen. Förstår ord som vi säger. Exempelvis så kan jag säga titta på hunden varpå hon pekar på hunden och ger ifrån sig ljud, som att hon pratar om hunden.

Hon blir mer och mer intresserad av pekböcker och andra leksaker, till exempel klosslådan hon har fått. För en månad sedan var det bara upp och stå som gällde. Hon kanske tycker att hon har tränat tillräckligt på att ställa sig och stå? Nu kan jag det, liksom.

Stella står hyfsat stabilt nu och släpper ibland taget för att stå kvar på egen hand. Hon kan gå ner utan att falla ner. Hon behöver mycket lite hjälp när hon ska resa sig, det räcker med lite stöd från en vägg eller så. Hon går lite i sidled. Och hon går med sin gåvagn. För två dagar sedan tog hon sin första promenad med den utan att jag eller någon annan stod bakom eller bredvid. Det går ganska sakta än så länge, men principen att putta fram och gå efter sitter där.

Hur lång tid tog det för era barn att börja gå själv efter att de hade lärt sig att gå med vagn?

Stella är ett glatt barn som ler och skrattar mest hela tiden. Hon busar massor med oss! Hon har lärt sig vilka ställen hon inte får vara på, och tjuter högt och kryper dit snabbt när hon ser att vi kollar och säger nej. Hon älskar att göra bus och skrattar som sagt massor. Och då skrattar vi också. Det går ju inte att försöka lära ett barn i den här åldern, ändå kan man inte låta bli att säga nej nej!

Skrattet går snabbt över i höga protester om hon inte får som hon vill, det ska gudarna veta. Och föräldrarna. Det går inte längre att sitta och äta utan att hon också får någonting att äta på. Det går inte att vifta med en mobiltelefon framför henne utan att hon får hålla. Ni förstår poängen!

Stella har också blivit kaxigare utomhus. För en månad sedan var hon tveksam till att krypa runt på marken. Det är som bortblåst och nu far hon runt precis som om det vore inomhus. Hon är väldigt undersökande och då är ju utemiljö verkligen ultimat. Så många saker överallt!

Jag läser ofta att barn i den här åldern är mammiga. Förutsatt att det är mamma som har varit hemma med barnet förstås. Stella är det inte. Hon kan ty sig till alla som hon känner. Pappa såklart. Och farmor, farfar, mormor, morfar, moster.. Däremot kan hon bli rädd och tveksam till främmande människor och främmande situationer. Av någon anledning så är det oftast män hon blir skraj för. Why?

Maten fungerar bra och nästan allting slinker ner. Jag gav henne tonfiskröra härom dagen och då kom det protester, haha. Hon skriker rakt ut när hon får mat som hon inte gillar. Istället för att bara stänga munnen! Sömnen nattetid är jättebra, efter snurren med vintertid så har hon nu sovit 7 till 7 tre nätter i rad. Dagtid har vi inte riktigt någon bra rutin för hennes sömn. Hon befinner sig någonstans i gränslandet mellan att sova 1 eller 2 gånger. Så det blir typ 1,5..

Stella väger vid 10 månader 9.9 kilo och är 73.5 cm lång. Hon drar storlek 80 i kläder, 74:orna är för korta i de flesta fall. Hennes ögon är nu bruna i de flesta ljus men jag skulle ändå säga att de har kvar inslag av grön och grå. Än så länge två tänder i munnen som hon älskar att borsta!

Annonser

5 comments

  1. Vad duktig hon är och roligt att läsa. Vi har inte kommit till att Vilja står ännu, men hon är ju lite yngre också. Men min mamma berättade att jag ställde mig vid 8 månader och gick utmed möbler, men sen var jag en liten fegis och vågade inte släppa taget och gå själv förrän vid 1 år 🙂

    1. Det ska bli spännande att se när hon är beredd att släppa taget. =) Jag var 11 månader när jag tog mina första steg enligt mina föräldrar.

  2. Vad kul att läsa om hennes utveckling! Bella gick två veckor efter att hon började gå själv med gåvagnen. Lillasyster tog mer tid på sig, men så gick hon med vagnen själv lite tidigare ön Bella också. Jag tror att när Stella väl släppt taget för att stå själv och kan resa sig själv utan att ta stöd mot en vägg, så lsäpper det. Och då brukar det gå FORT! Kram Stina

  3. Tänk så mycket hon lärt sig på så kort tid! Så roligt att hon kommunicerar med er och förstår att en hund i en bok är just en hund som låter på ett speciellt sätt!

Kommentera här! Jag svarar på kommentarer här i bloggen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s