Vårt 2011

Jag visste att det här året skulle bli det mest omvälvande i livet så långt. Stella var beräknad till den 15 januari men jag hade hela tiden på känn att hon skulle komma tidigare. Jag tror att jag någon gång gissade den elfte. Så det var nästan rätt! Den nionde åkte vi in och den tionde tittade hon ut. Klockan var ett på natten och jag hade genomlidit 14 timmar av aktiv förlossning. Min första förlossning.

Allting kretsade till en början runt Stella. Jag hade mycket lite annat i tankarna. Kostas gick tillbaka till jobbet efter sina två veckor hemma och det var vi tjejer mot världen. Vi vande oss snabbt vid vårt nya liv och jag tror att vi både var lika nöjda med tillvaron. Jag älskade mitt mammaliv: att kunna ta dagen som den kommer och hitta på precis vad vi ville. Det var aldrig tråkigt. Hur kan det vara tråkigt när man har en sådan liten guldklimp som fyller ens hjärta?

Det var ju en kall vinter med mycket snö vilket försvårade promenerande med vagnen något. Men vi var ändå bra på att trotsa snön och ta oss ut på långa promenader. Vi gick och hälsade på pappa på hans jobb då och då och ibland blev det en tur in till stan eller till öppna förskolan. Eller BVC.

Våren var så välkommen! Äntligen kunde vi vara ute lite längre om dagarna och jag minns att jag började träna lite smått medan Stella testade barnpassning på miniSATS. Långa raska promenader gjorde också susen och jag hade snart gått ner de sista gravidkilona. Vi fick besök av mormor och moster. Och under påsk gjorde Stella sin första flygresa upp till Norrbotten. Hon var då 3-4 månader och det gick galant. Den andra flygturen upp blev runt studenten. Moster tog studenten och självklart skulle Stella närvara, då 5 månader gammal ungefär. Studentdagen, jag tror det var den 10 juni, var den varmaste på hela sommaren med runt 34 grader i Norrbotten. Jag har under hela min uppväxt aldrig upplevt en sådan värme där uppe. Stella och jag fick hänga i skuggan utmed en husvägg.

Sommaren var underbar. Den sista juni åkte jag och Kostas på konsert i Göteborg, Iron Maiden. Det var första gången som vi lämnade bort Stella över natten och jag var inte så lite nervös. Men det gick bra, hon tycktes inte sakna oss så mycket utan hade det bra med farmor och farfar.

Kostas fick semester och vi gjorde en bilresa upp till Norrbotten. Stella skötte sig bra under den här resan. Hon sov mycket under färden vilken underlättade för oss vuxna. Väl framme möttes vi av överlyckliga släktingar och vi skulle stanna i 2 veckor. Under den tiden skulle vi bland annat hinna med dop och farmor och farfar samt Stellas grekiska gudföräldrar kom upp. Det blev en mycket bra vistelse och ett lyckat dop.

Mot slutet av juli var vi tillbaka på hemmaplan och Kostas semester avslutades med vår första bröllopsdag. Vilken nostalgi! Vi återupplevde vårt bröllop tillsammans på Greken på hörnet medan Stella var med farmor och farfar. Sen kom hösten.

Under hösten började vi på allvar prata om förskolestart och framtid. Stellas kompis Sofia föddes. Vi firade några födelsedagar. Stella och jag spenderade mycket tid på öppna förskolan bland andra jämnåriga barn och Stellas utveckling tar fart på allvar med krypande och även stå- och gåträning. Mot slutet av hösten får vi besked om en förskoleplats på Melissaki. Jag slår fast när jag ska gå tillbaka till jobbet. Och sen är det ju jul. I en hel månad.

December passerade som vanligt i en rasande fart. Stella får åka till Norrbotten och hälsa på mormor och morfar för fjärde gången under 2011. Hon får uppleva snö för första gången. Även den här flygningen går som en dans. Jag fyller 26.

Julen firar vi tillsammans med farmor och farfar och grekiska släktningar. Dock utan snö. Det blir en underbar helg ändå, med mycket god mat och mycket grekiska. Stella får bada i julpapper och gyllene snören. Tänk att få uppleva sin första jul. Nästa år blir det nog ännu roligare.

Det är nu den 3:e januari och jag sitter här med nyåret färskt i minnet. Ingen snö då heller, men många minusgrader som sig bör. Stella vaknade vid tolvslaget av alla fyrverkerier och det kanske var tur, så hon fick uppleva dem. Idag är det också en vecka kvar till den lilla damen blir 1 år. Bara en sån sak.

Annonser

One comment

Kommentera här! Jag svarar på kommentarer här i bloggen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s