Ett och ett halvt

Under Greklandresan hann Stella bli 18 månader, ett och ett halvt år. En fin milstolpe på väg mot två. Hon har också hunnit ha årsdag av sin dopdag och fick jättefina presenter av gudföräldrarna i Grekland.

18 månader gammal och redan så klok. Jag häpnas verkligen av den lilla människans förmåga att snappa upp saker och lära sig. Den kanske största skillnaden nu jämfört med 1-åringen Stella är att hon minns. Hon lever inte bara för stunden utan reflekterar mycket över det som har varit. När farmor och farfar och mormor och morfar åkte från Grekland innan oss så fortsatte hon att fråga efter dem flera dagar efteråt. När vi kom hem såg hon bäddsoffan där mormor och morfar hade sovit och började genast fråga efter dem igen. Och hon förstår när vi förklarar att de har åkt hem, men att hon får träffa dem snart igen.

Stella har också sen en tid tillbaka börjat känna igen sina anhöriga på bilder, inte bara mamma och pappa. Det känns som ett stort steg att ta, och nu kan vi ju visa bilder på de som bor långt bort och förklara att de ska ses igen, snart.

Pratet har utvecklats massor på sista tiden. Det känns som att hon lär sig nya ord dagligen. Tvåspråkig som hon är så säger hon ord på både svenska och grekiska. Kanske något fler på svenska, men det har kommit en hel del grekiska nu på sista tiden. Nytt är också att hon har börjat använda tvåordsmeningar. Hon säger sitt eget namn nu och har lärt sig att Stella, det är hon, och hon pekar på sig själv när vi frågar.

Vi har börjat ana någon form av trots också. Hon blir riktigt sårad och förtvivlad när hon inte får som hon vill och demonstrerar gärna sitt missnöje genom att nypa sin mor och far i kind eller haka. Hon har helt klart kommit in i ”kan själv”-stadiet dessutom. Hon vill gärna ta på skor eller kläder på egen hand och när vi hjälper henne så får hon små utbrott, om hon är på det humöret. Jag skulle nog kunna säga att vi officiellt har lämnat bebisstadiet bakom oss. Nu är det en liten tjej som vill lära sig att göra saker på egen hand.

Som mamma och pappa kan man nog inte vara mer stolt. Vi är så kära i vår härliga och viljestarka tjej. Till hösten misstänker jag att hon kommer att styra och ställa en hel del på förskolan.

20120720-150536.jpg

Annonser

2 kommentarer

  1. ja det är en sådan fantastisk känsla att få se och följa sett barns utveckling! från hur de var ett litet knyte då de föddes och man blev överlycklig första gången man fick ögonkontakt tills att se hur de utvecklas mer och mer för varje dag och blir en liten person med egen personlig, tyckte och smak! underbart!

Kommentera här! Jag svarar på kommentarer här i bloggen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s