Förlossningstankar

Det är egentligen först nu som jag har börjat fundera på förlossningen på allvar. Jag har läst min egen berättelse från förlossningen med Stella och jag är verkligen glad att jag tog mig tid att skriva ner den, även om den inte är jättedetaljerad. För genom att läsa den blir det lättare att utröna vad vi kan göra bättre den här gången. Exempelvis så var jag fientligt inställd till EDA förra gången, någonting jag inte är nu. Tvärt om så gick allting mycket bättre efter att jag fick bedövningen, kroppen slappnade av vilket påskyndade förloppet. Så EDA denna gång, absolut! Lustgasen får givetvis hänga med också, den gudabenådade lustgasen. Jag har också lovat mig själv att komma ihåg att slappna av och att andas. Att välkomna värken istället för att rädas den. Det är värkarna som gör att förloppet går framåt, således ingenting att vara rädd för. Dessutom säger ju statistiken att det går snabbare med andra barnet, något som också får mig på bra humör.

Jag får ofta frågan om jag är nervös inför förlossningen. Egentligen inte. Det jag är mest nervös för är hur det ska gå för Stella om vi blir borta längre än vi räknar med. Men skulle någon komplikation uppstå som gör att vi behöver ligga kvar så kan ju Kostas åka hem till henne. Och jag känner mig faktiskt ganska säker på att allting ska gå bra och att vi ganska snabbt ska kunna åka hem med lillebror. Efter en liten kraftansträngning från mig 😉

Det mest irriterande med alltihop är att vi omöjligt kan veta när det är dags. Stella föddes vecka 39+1 och därför har jag ställt in mig på att det ska bära av någon vecka före utsatt datum även den här gången. Men egentligen finns det absolut ingenting som säger att det blir så. Vi kan lika gärna gå över tiden. Och då kommer jag verkligen att känna mig blåst. Åh, det vore så mycket bättre om man bara kunde trycka på en knapp för att sätta igång det hela, när det känns som att allting är på plats. Men vi får glatt ta det som det kommer!

Annonser

2 comments

  1. Hihi ja gamla hus kan vara riktigt mysiga:) Minus det knarrande golvet som jag kan bli gaaaalen på emellanåt, haha.

    Åh jag försöker att inte tänka så mkt på förlossningen men min BM sa åt mig att det är dags att göra det nu, haha. Bra tankar har du iaf och resonerar väldigt klokt. EDA blir det för mig denna gång med om jag känner att det behövs, räddade mig sist! :p

Kommentera här! Jag svarar på kommentarer här i bloggen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s