bröllop

Ett första mini-jubileum

Femårig bröllopsdag får väl ändå räknas som någon slags jubileum? Den 31 juli firade jag och Kostas med en övernattning på tu man hand. Det är så skönt att ibland komma iväg för att vara bara vi. Jag vet att uttrycket egentid är omdebatterat men jag anser faktiskt att det är helt nödvändigt för vuxenrelationen.

Här är ett bildspel från vårt bröllop för 5 år sedan. Vilka minnen! Stella var med också förstås, jag var gravid i vecka 16-17 när bröllopet gick av stapeln.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

En bröllopsdag

Vid den här tiden för tre år sedan stod vi och skar bröllopstårta med fyrverkerier i bakgrunden. Vårt bröllop, vår dag. Det var så magiskt och det är verkligen tur att det finns en bröllopsdag varje år, när vi kan minnas den där dagen lite extra. Under tre år har vi hunnit få två barn som upptar en hel del av vårt fokus. 99 procent sisådär. Men vi är fortfarande vi och kärleken och gnistan finns där precis som den sista juli 2010 i Vilia.

Ikväll har vi firat med finmiddag i city. Lilleman, som är i en ganska restaurangvänlig ålder, fick hänga på och Stella var hemma hos farmor och farfar den här gången. Hon var förstås vaken när vi kom hem och ville berätta allt och höra allt. Men hon somnade snabbt när vi väl var hemma och nu sitter vi med varsitt glas champagne.
20130731-224048.jpg

Hemåt

Så, nu har våra vänner gift sig och vi har överlevt en bröllopsmiddag med två barn. Det är lite väl mycket myror i rumpan på Stella för en sån här tillställning men det gick bra att ”rasta” barnen på en veranda precis utanför matsalen. Theodor däremot var hur lugn och cool som helst hela dagen. Skönt att det fanns några fler barn på bröllopet också.
20130721-104450.jpg
Norrbyskär är verkligen den perfekta platsen för ett bröllop. Så pittoreskt och mysigt, skärgården är så vacker. Vi fick regn över oss precis när vigseln var klar, typiskt, men kvällen och natten var klar och vacker.

Nu rullar vi hemåt. 65 mil har vi att köra men det ska nog gå fint med några stopp längs vägen!

Hipp hipp!

I helgen var jag iväg på egen hand. Det var första gången jag lämnade Theo mer än ett par timmar så jag var rätt nervös innan, och jag ringde och kollade läget typ fem gånger under dagen, men allting gick superbra på hemmaplan.

Anledningen till min flykt var en möhippa. Vår mö Karin gifter sig om en månad och vad är ett bröllop utan en ordentlig hippa innan? Dagen blev så lyckad med underbart väder och jag hoppas att bruden uppskattade den lika mycket som jag och resten av oss gjorde.

Min egen möhippa för tre (!) år sedan bjöd också på underbart juniväder. Jag blev så chockad när jag kidnappades på en falsk brunch. Knappt hade jag ens tänkt tanken att det skulle bli någon hippa, men så hade jag ju Stella i magen och tankarna låg nog mest på bebisen. Mina vänner kände inte till graviditeten, utom en, så de fick sig en redig överraskning den dagen.

svenmo

Kostas fick flyga på sin svensexa, något jag är glad att jag slapp göra. Åh, fega jag vågade knappt prova klättring i lördags!

Så magiskt

Jag har läst lite om bröllopsplaner i en av de bloggar jag läser mest, vilket osökt får mig att tänka på vårt bröllop den 31 juli 2010. Snart 2 år sedan.

Det här med att gifta sig är verkligen magiskt. Oavsett om man väljer att göra det stort och festligt eller litet och intimt. Och hur ofta får man tillfälle att se ut så här?

BildJag hade en klänning från La sposa. Det var den första jag provade och jag hittade aldrig någon jag gillade bättre. Jag tycker det är så fascinerande att det verkligen finns en klänning för alla brudar. Åh, nostalgi..

The ring

Jag och maken har bestämt att den julklapp vi köper till varandra endast får kosta 200 kronor. Det känns helt onödigt att köpa dyra och extravaganta julklappar, men något litet är ändå kul. Men det har varit en svår nöt att knäcka. Nu har jag dock hittat något som jag är väldigt nöjd med! Men jag kommer givetvis inte att avslöja vad det är här i bloggen.

I födelsedagspresent fick jag två nya diamanter i min vigselring. (I förskott, jag har inte fyllt år ännu). Det är också ett bra och smart sätt att dela upp kostnaden så att hela allting inte måste betalas på en gång. Och även fast jag visste vad jag skulle få så blev jag överlycklig. Tack älskling.

Jag är ledsen att fokuset är så dåligt i bilden, dumma kameran som jag använder nu kan inte fokusera på små objekt. Men ni kanske anar ett par diamanter i alla fall.