gravid

Förra gången

Jag har letat efter bilder på mig själv när jag var gravid med Stella men hittar inte jättemånga. Jag var inte lika flitig bloggare då, så det är nog en av förklaringarna. Bloggen ägnade jag mer tid åt när Stella väl var född. Här är i alla fall ett litet axplock av vad som finns. När jag ser på bilderna från sluttampen av förra graviditeten tycker jag att magen ser ut ungefär som den ser ut nu den här gången. Och då är det ändå en stund kvar.

Annonser

För ungefär 1 år sen

Jag har inte tagit så många bilder på mig själv när jag var höggravid underligt nog. Men här är en från julafton förra året. En nästan klar liten Stella låg där inne. Nu är hon snart 1 år. Jag har börjat fundera på en årskrönika för 2011 men den känns nästan överflödig. Det mesta har ju helt klart kretsat runt den där lilla i magen! Fast någonting annat får jag säkert med också!

20111229-235042.jpg

Uppenbarelse

Idag när jag gick samma väg som jag brukade gå när jag var på väg till MVC för att mäta SF-mått och lyssna på lillans hjärta fick jag en otrolig flashback från graviditeten. Allting var på den tiden så abstrakt på något vis. Jag gick runt och bar på detta underbara, men kunde liksom inte riktigt fatta att det faktiskt skulle komma ut. Sista gången jag var hos barnmorskan för kontroll fick jag en riktigt aha-upplevelse. Tina gav mig som vanligt en ny tid för kontroll, en tid som låg efter mitt BF-datum.  

Om inte barnet har kommit alltså, sa hon.

Det var som att jag först då fattade att det skulle komma ett barn.

Det var då jag började vänta. Och vänta. Och vänta. Kommer hon inte snart? Jag blir galen! Jag måste säga att jag lider med alla er som gått över tiden. All väntan gjorde mig smått tokig, och då kom ändå Stella 5 dagar före BF.

Så idag, när jag promenerade förbi MVC, tänkte jag på hur märkligt livet kan vara. Då rullade jag fram med min mage, nu går jag här med världens vackraste dotter i vagnen som ligger och tittar sig storögt omkring. Wow.
 

Stella, en vecka gammal och det vackraste jag någonsin hade sett.

 

Natt

Jag kan absolut inte sova. Det är väl kroppen som säger åt mig att ställa in mig på vad som komma ska? Och bebisen är som vanligt vaken. Hon har bästa tiden mellan 22 och 02.

Jag är mitt i vecka 39 nu. Snart är det alltså dags. Helt overkligt. Men jag är redo. Det är vi båda två.

Förutom sömnbrist så mår jag hyfsat. Har molande förvärk till och från men det kan jag ta. Kanske är det ett tecken på att hon vill komma snart?

Som sagt, vi är redo!

Published with Blogger-droid v1.5.9

2010 – vilket år!

Föregående år, 2010, har varit det mest händelserika i mitt liv.En kort sammanfattning skulle kunna se ut såhär: Bröllop, bil, barn, utbyggnad.

Här kommer en lite längre variant:

Början av året handlade mycket om planering. Planering för bröllop. Sista veckan i januari gick våra inbjudningskort iväg och osa. datum låg i mars, så det säger sig självt att det mesta i mitt huvud kretsade kring bröllopet. Jag provade ut min bröllopsklänning och slog till på min La Sposa i slutet av januari. Jag kände mig så nöjd!


Om jag ska vara helt ärlig så minns jag knappt var jag gjorde i övrigt. Jo, jag minns vår förberedelseresa till Aten i mars, men den var ju också bröllopsrelaterad. Sen måste jag ju ha jobbat också. Varje dag, minst 8-17.

När april kom hände det grejer. Förutom fortsatt planering för bröllopet så hände det saker i sängkammaren. 3 maj plussade jag! Och jag kunde knappt tro att det var sant. Jag kunde förstås inte tro på det så jag tog ett test till. Var dessutom tvungen att göra det mitt i natten eftersom att jag var så nervös och kunde helt enkelt inte sova. Kosta fick inte sova han heller!

Och visst var det sant. Barnet växte i min mage och snart började symptom framträda. Jag var sjukligt trött och yr, kände mig smått bakis hela tiden. Men det var en sådan lycka! 1 juni hade jag inskrivning på MVC i Älvsjö. Runt det datumet berättade vi för våra familjer om den glada nyheten. Mamma grät, syrran grät. Pappa sa att jag inte fick dricka alkohol eller äta gravad lax.

Vilken tur att vi precis hade köpt en Volvo V70. 

Kommande helg överraskade mina vänner mig med möhippa. Jag åkte till Marie i tron att jag skulle på brunch men så var självklart inte fallet. Istället fick jag en scarf runt huvudet och kidnappades brutalt! Kan inte fatta att jag inte hade misstänkt detta. Inte ens lite! Möhippan gav mig också det perfekta tillfället att berätta den glada nyheten om bebisen för alla vänner. Och gissa om de blev förvånade. Linda, som visste sedan tidigare, hade självklart sett till att det fanns alkoholfritt på plats. Kvällen blev i alla fall oförglömlig. Galet rolig.

Till midsommar bilade vi upp till Kalix i vår V70. Gick som en dans! Det var jätteskönt att spendera några dagar där uppe. Och Kostas fick massor av gäddor.

Någon månad senare var det Kostas tur att bli bortrövad för svensexa. Och kort därefter åkte vi till Grekland. Om två veckor skulle bröllopet stå. Vi väntade 45 gäster från Sverige och någonstans runt 70-80 från Grekland. Stunden var äntligen kommer. Den händelse vi hade planerat sedan vi förlovade oss i december 2008. Tänk att det faktiskt blev verklighet!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här bröllopet. 31 juli 2010, den hittills lyckligaste dagen i våra liv. När vi inför att vänner och släktingar på plats fick varandra. En tropisk sommarkväll i Grekland. Istället för att skriva detta här så bjuder jag på en länk till den bröllopsblogg jag hade.

När vi var gifta åkte vi till Cypern för 10 dagar på tu man hand. Vilken otrolig känsla det är att vara nygift! Jag blev verkligen kär på nytt. Det var så fantastiskt att bara vara med varandra och ta det lugnt. Snart väntade jobb och vardag. Och ett nytt efternamn.


Wallsten blev Kagios och jag fick beställa nya visitkort. Vi hade nu kommit till slutet av augusti och det var någonstans här som jag offentliggjorde graviditeten på jobbet. Det var precis efter ultraljudet som jag vågade mig på att berätta. Ultraljudet var förstås en upplevelse i sig! På något vis blev det hela så mycket mer verkligt när vi fick se vårt barn. En liten flicka visade det sig, som såg otroligt fridfull ut med tummen i munnen. Vår älskade Stella. Hade då kommit bra precis halvvägs och inte många hade reagerat på någon mage. Den dök inte upp på allvar förrän runt vecka 25 för mig. Skönt såhär i efterhand, men just då väntade jag otåligt. Ville ju visa upp magen för världen!

Och hösten gick. Vi renoverade hemma med start i slutet på september. Det var klart ungefär när mina föräldrar kom på besök i oktober. Vi hade fått 110 m2 istället för 52. Himmelriket! Tiden därefter handlade mycket om att fylla ut ytorna med möbler, ordna barnrummet, investera i barnvagn, kläder, bilbarnstol… En hel rad med investeringar helt enkelt.

Magen växer. När december kommer känns det verkligen på bristningsgränsen. Blir lite uppskrämd i början på december när jag får en blödning och tvingas åka in till förlossningen. Inget värre dock, så jag får åka hem igen efter en natts övernattning på avdelningen. Den tolfte fyller jag 25. Firar med massor av fika och middag med min älskade man. Ser fram emot att gå ner i arbetstid de sista arbetsveckorna fram till jul. Och tiden gick rätt snabbt. Julen kom och gick lika snabbt som vanligt. Mamma, pappa och syrran kom, och efter 5 dagar här åkte de igen. Nyåret firades, tack och lov utan vattenavgång (som jag hade fasat för) och nu sitter jag här.

Som sagt ett mycket händelserikt år. 2011 kommer inte att bli sämre!

Brudöverlämning.

Ringarna.

Bröllopsfest.

Jul med jättemage i nytt kök.

Snart "ledig"

Nu har jag ungefär en och en halv dag kvar att jobba, sedan är jag ”ledig” i ett år. Det låter så fantastiskt konstigt när jag skriver ut det. Jag har lite avslutande aktiviteter att göra på jobbet och någon julklapp ytterligare att handla, sen får det gärna bli julafton!

Jag ska alldeles strax åka och göra en bebiskontroll. Tillväxten vid senaste kontrollen förra veckan var lite större än den tidigare hade varit, så jag får gå och kolla igen. Ska bli spännande att se hur mycket hon har växt den här gången.