graviditet

Slutspurten står för dörren

Sådär, jag sitter vid datorn igen efter en lördag helt utan. Det är skönt med datorfria dagar då och då, speciellt med tanke på att min rygg känns mycket bättre när jag inte har suttit och skrivit på datorn.

Nu är det så att vi idag påbörjar veckan 34 av graviditeten. Det innebär att vi har cirka 6 veckor kvar till beräknad födelse. Fantastiskt! Försöker föreställa mig hur det kan vara möjligt att vår lilla flicka får plats där inne nu. Hon måste ha det otroligt trångt. Jag tror att det är ganska tidigt, men mycket tyder på att hon nu har fixerat sig med sitt huvud neråt. Tidigare kunde jag känna hennes ”sparkar” på olika håll i magen. Nu är det lokaliserat till toppen av livmodern och jag är rätt säker på att det är fötterna. I den nedre delen av livmoderna känner jag ofta vad jag tror är hennes händer. Jag får detta bekräftat hos barnmorskan imorgon. Eller motsagt. Vem vet, jag kan ju vara helt fel ute!

Jag har fortfarande ond rygg även om det lättade lite efter en massagebehandling i fredags. Det var lite svårt med tanke på magen, men jag låg på sida och fick en lite försiktigare massage istället. Det gick fint.

Nu är det första advent också. Vilken chock! Jag kan inte förstå att hela hösten har gått och att det officiellt har blivit vinter nu. Och dessutom snart jul.

Annonser

Vecka 32, ännu en milstolpe

Jag var hos barnmorskan idag igen. Såhär på slutet av graviditeten blir det täta besök. Det senaste besöket var i vecka 29. Jag hade då ett SF-mått, eller livmodersmått på 28 cm och en liten bebis med 140 hjärtslag per minut. Idag, i vecka 32, var måttet 30,5 och hjärtslagen 139 per minut. Allting fullt normalt och prick på tillväxtkurvan – skönt!

Det har varit ett antal livliga dagar i magen. Igår var det sparkande nästan non stop hela dygnet. Gjorde mig nästan lite orolig i och med att lillan normalt sätt är ganska lugn av sig. Men min barnmorska lugnade mig. Är ju inget fel på ett barn bara för att hon är livlig då och då. Vi alla har dagar när humöret svänger! Det kan också ha med positionen att göra. Beroende på hur barnet i magen ligger så känner man mer eller mindre. Jag börjar faktiskt misstänka att hon är redo att fixera sig neråt nu, jag tycker mig känna fötter uppåt mot revbenen nästan hela tiden.

I övrigt så börjar den här mamman bli mer och mer trött och asocial. Jag har i princip ingen lust med någonting annat än att vara hemma och ta det lugnt. Det har mest att göra med att jag har lite tyngre att andas än vanligt samt att lillan suger mycket kraft från mig. Jag vet också att järnvärdet är lite långt, kanske är det också en bidragande faktor.

Vi längtar så mycket efter vår lilla skatt nu. Tänk att vi måste stå ut i 8 veckor till innan vi får träffa henne ute i verkliga världen. Ticka klocka, ticka!

I natt jag drömde

I natt drömde jag att var dotter var född. Hon kunde prata direkt när hon kom ut (på svenska) och såg ut som en kopia av min lillasyster när hon var nyfödd. Fast med svart hår och mörka ögon.

Man blir verkligen alldeles snurrig av att vara gravid!

Vår dotter – en mörk kopia av min syster?