Grekland

Ett första mini-jubileum

Femårig bröllopsdag får väl ändå räknas som någon slags jubileum? Den 31 juli firade jag och Kostas med en övernattning på tu man hand. Det är så skönt att ibland komma iväg för att vara bara vi. Jag vet att uttrycket egentid är omdebatterat men jag anser faktiskt att det är helt nödvändigt för vuxenrelationen.

Här är ett bildspel från vårt bröllop för 5 år sedan. Vilka minnen! Stella var med också förstås, jag var gravid i vecka 16-17 när bröllopet gick av stapeln.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Glyfada tur och retur

Jag vill tacka för alla tips angående stränder nära Aten. Vi hade inte så mycket tid för utflykter men vi valde till slut att åka till Glyfada för att kolla in stränderna där. Hela kusten nedanför Pireus visade sig ha många stränder så vi kunde nog ha stannat nästan var som helst. Men vi fortsatte dit vi hade tänkt. När vi kom fram höll vi på att göra en tabbe. Vi stannade på första bästa strand och den var inte alls lockande. Ganska stenig och tråkig utan en enda restaurang. Dessutom fanns det inte inga barn i sikte. Så jag anade att vi hade hamnat fel. Vi frågade någon och fick detta bekräftat. Vi packade oss in i bilen igen och fortsatte längre ner. Snart såg vi skyltar om en vattenpark och resort, där bestämde vi oss för att stanna.

Det första vi möttes av var en parkeringsservice. Ni vet, där du får en biljett och så parkerar en kille bilen åt dig. Kanske inte världens grej egentligen, men jag har faktiskt aldrig i hela mitt liv varit med om detta tidigare. Så det var ju helt klart en bonus för dessa slitna småbarnsföräldrar, vi fick känna oss lite speciella sådär.

Vi vandrade neråt för att hitta en restaurang då det var lunchtid. Det fanns massor att välja på. I anläggningen fanns även ett välutrustat lekrum med allt mellan himmel och jord, och en bit bort också ett litet tivoli för barnen. Vi åt i alla fall hamburgare (menyn var ganska turistinspirerad) och njöt av utsikten över stranden.

glyfada-bw glyfada3

Stella tröttnade snart på utsikten och vi sökte oss då ner till stranden. En underbar sandstrand som var relativt långgrund. Det var en jättebra barnstrand med andra ord.

glyfada1

Vädret var den här dagen helt perfekt om ni frågar mig. Runt 30 grader och halvklart. Solen höll sig bakom molnen för det mesta, vilket gjorde att vi inte behövde oroa oss för att det skulle bli för varmt för barnen.

Vi betalade inget ”inträde” på stranden till min stora förvåning. Kanske har de blivit extra turistvänliga i Grekland? Vi la istället de pengarna på dricks till parkeringskillen. Givetvis. Det var på det hela taget en jättebra dag. Det enda minuset var nog att det var ganska besvärligt att köra dit. Trafiken i Grekland vänjer jag mig aldrig vid. Tack och lov var det inte jag som satt bakom ratten och vi kom säkert hem till byn på kvällskvisten. glyfada-bw-2 glyfada2

Min grekiska

Det var ganska många år sedan jag startade den här bloggen. Kan det vara 5 eller 6 år sedan? Redan då började jag lära mig grekiska. Ambitiös som jag var anmälde jag mig till en kvällskurs och fortsatte sedan i tre terminer. Den tredje terminen var jag gravid med Stella och efter det har jag inte återupptagit grekiskastudierna.

Jag har däremot haft en annan typ av inlärning. Den vardagliga. Jag tror inte att det finns någonting bättre, egentligen. I och med den grekiska förskolan, samtalen här hemma mellan far och dotter, tiden vi spenderar med barnens farfar och så vidare har jag fortsatt att snappa upp, eller snarare befästa, det jag lärde mig i skolbänken.

När vi var nere i Grekland fick jag höra från flera släktingar att det tyckte att jag pratade så bra. Och de jämför ju med mitt första möte med dem 2008, när jag endast kunde säga Γεια σας. Men absolut har jag blivit mycket, mycket bättre. Jag kan samtala om vardagliga saker. Fråga vad en bussbiljett kostar. Jag har även börjat använda preteritum, dåtid, ganska omedvetet faktiskt. Där har jag snappat upp det mesta från Stella. Vilket känns underbart. Tänk att hon kan lära mig saker!

Den största skillnaden är väl ändå att jag förstår det mesta som sägs. Det är inte lika lätt att prata skit bakom ryggen på mig. Om någon skulle vilja. Jag kan fortfarande läsa hyfsat också, ibland får jag till och med hjälpa min käre make med bokstäverna om vi är på restaurang. (Han har aldrig gått skola i Grekland).

Men min grekiska lämnar mycket att önska. Jag vill lära mig mer och kanske får jag tillfälle att återvända till skolbänken snart. Det är mycket som måste falla på plats först, men snart så.

santorini4
Bild från Santorini 2009.

Mer från Vilia

Vana bloggläsare vet vid det här laget att Vilia är den lilla ort ungefär en timme från Aten där vi gifte oss, och där vi brukar spendera våra somrar i Grekland. Theodor har nu fått uppleva platsen för första gången. Stella för andra gången. Vi kan nog säga att Stella passar in som handen i handsken. Hon besväras inte av värme, hon tycks passa in väldigt bra i den grekiska stilen. Hon är väldigt oblyg och tar inte åt sig av grekernas framfusighet, eller vad vi nu ska kalla det. Hon kan ju dessutom grekiska och konverserar med alla på ett imponerande sätt. Underbart att se för oss föräldrar!

Efter en liten invänjningsperiod trivdes också lillebror väldigt bra. Det var framförallt sömnen som strulade de första dagarna. Och så var han ganska blyg för alla släktingar. Men som sagt, allting släppte efter några dagar.

stella-theo-vilia

Frukoststund. Mys med en risogalo och lite överblivna pannkakor. De första dagarna på plats var nätterna svala och ganska blåsiga, så behövdes faktiskt pyjamas. Annars sov barnen utan.

stella-tsolifra

Vanligt kvällsnöje var att gå till parken/torget och leka. Vid 21-tiden var det alltid fullt med barnfamiljer där. Som vanligt i Grekland är det på kvällarna det händer. Ingen hänger i parken på förmiddagen eller mitt på dagen.

theo-vilia

Theodor var till att börja med en riktig badkruka innan han till slut lärde sig att uppskatta vattnet.

stella-pistoli

Stella hann prova en massa vattenleksaker, bland annat vattenbössa, badring och flytdyna som jag visade i ett tidigare inlägg. Hon är nu en fullfjädrad badare.

Skam den som ger sig

Idag släppte det till slut för Theodor och han vågade äntligen hänga med och simma med syrran och oss andra. Tidigare har han knappt velat doppa kroppen så detta var ett stort genombrott! Tummen upp för simdynorna vi har fått låna av kusinen, de är fantastiska.

20140726-001101-661827.jpg
Theodor går numer också under namnet den vilda bebin, för oj vilken liten speedkula han är. Han charmar in sig totalt hos alla här och har börjat förstå grekiska. Suveränt.

Vardag i Grekland

Vi lever med i vardagen här i Vilia, så gott det går. Grekerna har en helt annan dygnsrytm än vi är vana vid. Uppstigning senare, även lilla Eva sover till runt 10. Våra små sover till runt halv nio här så det är godkänt.

Förmiddagen och fram till lunch passar man på att handla, leka, gå en sväng och så. Lunchtid är runt 14.30, stor omställning för oss som annars äter senast 12. Vi har fått proppa i barnen frukt och annat för att de ska klara sig. Meningen är ju också att vilan ska vara efter lunch, men lille Theodor kan omöjligt hålla sig vaken så länge.

Lunchen äter vi tillsammans med släktingarna. Vi har fått så härlig grekisk mat, jag gillar verkligen deras sätt att laga mat. Igår blev det till exempel fyllda tomater och paprikor, gemista, de godaste jag har ätit.

Siestatiden är en utmaning för oss då Theo alltid vilar innan och Stella sällan vill vila alls. Så det blir film och försök till underhållning inomhus fram till 17 ungefär. Sedan iväg till stranden. Vi har varit på stranden alla dagar utom igår då det blåste för mycket.

Kvällarna är härliga här, svalt och skönt. Middagstid är oftast vi 22, så åter igen gäller det att fylla på med mellanmål för barnen. Theo brukar få äta tidigare ändå, Stella klarar sig dock bra. Barnen somnar sen vid 23. Hur vi ska hitta tillbaka till svenska tider sen, det vet jag inte, men siga siga som de säger här.

20140724-141305-51185949.jpg

20140724-141305-51185057.jpg

20140724-141305-51185380.jpg

20140724-141305-51185690.jpg

Litet hej

Vi har en lite annorlunda vistelse i Grekland den här gången. Under alla gånger som jag har varit här på sommaren har det aldrig regnat. Inte förrän igår. Det har dessutom varit ganska svalt sedan vi kom hit, med 25-30 grader varje dag. Att det inte är så varmt är faktiskt ganska skönt med tanke på barnen.

Stella har det fantastiskt bra och har nu börjat prata grekiska med släktingarna också. Så kul att höra! Hon älskar sin lilla kusin Eva som hon träffar för första gången. Och hon tycker nog om att vara uppe på kvällarna också. Igår åt vi middag ute allihopa och hon dansade ringdanser med andra barn klockan 23. Jaja, det är semester.

Theodor hänger på han också, han är lite blyg ibland men mest på låtsas. Lite svårt har han att komma till ro och sova på kvällen men det var rätt väntat. Bada i havet är inte heller någon höjdare, han föredrar att sitta och pilla med stenar på stranden.

Mer kommer, alla bra bilder har jag i en annan kamera och jag har inte haft tillfälle att lägga in något i datorn.

20140720-160129-57689471.jpg