Stella 1 år –>

Syskonlikhet

Jag och lillen har en lugn förmiddag (allra mest han som sover) medan Stella har maskerad på förskolan. Vädret är gråare än grått så det är nästan tur att vi har en liten resa för att hämta henne sen, annars hade jag nog inte gått ut idag.

Väldigt många påpekar för oss hur lika Stella och Theodor är. När han var mindre tyckte jag inte det, men nu börjar jag faktiskt hålla med. Det finns i vissa vinklar stora likheter mellan dem och det är ju faktiskt inte konstigt att det är så. Bilden av Stella bland maskrosorna skulle nästan lika gärna kunna vara hennes lillebror. Hon är nog 16 månader ungefär på den bilden.

syskon
Sen finns det också gånger när de inte liknar varandra, tycker att bilder har en förmåga att avslöja de där dragen som man inte alltid ser annars. Ögonblicksbilderna. Men jag är glad att jag kan se mig själv i båda barnen även om Theodor absolut ser mest ut som sin pappa 9 gånger av 10.

Framtiden

”Du har plats 210 i kön”. Tack så mycket Försäkringskassan för att ni förpestar min förmiddag. Jag försöker ansöka om föräldrarpenning men eftersom det nya ansökningsförfarandet inte fungerar online så går det inget vidare. Och sett till telefonkön så antar jag att det är några fler än jag som har samma problem.

Vi är inne på sluttampen nu, lillen och jag. Nu kan jag räkna månaderna som återstår av min föräldrarledighet på en hand. Läskigt. Och då är jag ändå hemma längre nu än jag var med Stella. I och med detta så har jag mycket att tänka på och planera för. Jobb, var vill jag jobba och med vad? Kan vi göra några semesterplaner för sommaren? När kommer Theodor att få förskoleplats och kommer det att bli där vi vill? Frågorna hopar sig och jag känner att jag omedvetet blir lite stressad av detta. Ännu är det bara januari men när en inte vet någonting om vad som väntar, då spelar det liksom ingen roll hur många eller hur få månader det är kvar.

stella-vinter-1Stellas första vinter när hon började på Melissaki. Ett par månader äldre än Theo är nu.

”Du har plats 166 i kön.” Det går framåt i alla fall. Ska se om jag får detta avklarat innan den lille vaknar, det vore rätt skönt. Igår kväll var jag så frusen och hängig, jag var övertygad om att jag skulle bli sjuk under natten, men i morse kändes det bättre. Jag kanske klarar mig ändå, trots att resten av familjen har haft kräksjuka under helgen och början av veckan. Pappan var sist ut igår. Håller alla tummar jag har för att jag har dragit vinstlotten den här gången.

Last december

Förra året såhär i början på december. Jag bloggade inte så mycket då, gissar att jag var inne i en ”så-gravid-och-trött-orkar-inte-nånting”-period. Men jag minns hur mycket snö vi fick de första veckorna och att det var rysligt kallt. En kväll hade vi ett långt strömavbrott och ute var det -17 grader. Det hade jag inte brytt mig om när jag var norrbottning förstås, men för stockholmare så är det i kallaste laget. Kostas var bortrest då dessutom så jag var ensam med Stella.

Vi gjorde en snögubbe av all snö. Den stod kvar ett par månader sen, vilket bevisar hur kall vinter det var. Än så länge har vi inte sett mycket av varken kyla eller snö, nån cm har vi fått sen igår. Stella blev jätteglad ändå, det gäller att glädja sig åt det lilla!

Den största skillnaden är ändå att jag inte har en bebis i magen, utan en nästan 1-åring utanför magen. Åh, visst är graviditeten en mysig period, men oj så det sliter. Jag plockade fram mina vinterskor från förra året och de är helt snedtrampade och konstiga. Jag vaggade nog rätt duktigt när jag gick! Hur som helst så saknar jag inte magen alls. Jag är nog rätt klar med graviditeter och bebisar nu.
20131207-151552.jpg20131207-152244.jpg

Lite om grekiska, Grekland och en liten Stella

Igår träffade jag mamman till en av Stellas förskolekompisar, som för övrigt också har en bebis som är exakt lika gammal som Theo. Bland annat så pratade vi om barnens grekiska förstås och det visar sig att de upplever precis samma sak som vi gör. Hemma vill de inte prata grekiska, även om de blir tilltalade på grekiska av pappa eller mamma, men att de kommunicerar bra på grekiska på förskolan. Det är sällan vi får höra hur mycket Stella kan på grekiska eftersom att hon hemma nästan bara pratar svenska. Så ett bra test vore nog att hon fick träffa någon som inte kan svenska, så att hon skulle bli tvungen att ta till grekiskan. Stella är ju smart och förstår mycket väl att det går lika bra, om inte bättre, att prata svenska med pappa. Och då gör hon givetvis det. Så är det med barn. Lättaste vägen.

I år blir det ingen resa till Grekland för oss, inte som det ser ut nu i alla fall. Theo är ju ganska så liten ännu och sommaren är inte bästa tiden att resa till Medelhavet, där det är obeskrivligt hett i juli eller augusti. Vi åkte inte ner under Stellas första sommar heller. Men av den här anledningen kommer det nog inte att dyka upp något tillfälle för Stella att träffa släktingar från Grekland i år. Det är synd att det blir så gles mellan tillfällena men samtidigt är det inte så mycket att göra åt. Vi har släktingar i Grekland och vi har också släktingar i Norrbotten som vi måste hälsa på då och då. Och så bor vi någonstans i mitten.

stella-greklandstella-grekland3stella-grekland2

Stellas första resa till Grekland förra sommaren. Hon var då 18 månader ungefär och pratade ett till två ord, kanske tre någon gång om jag inte minns fel. Då kom det svenska och grekiska ord om vart annat. Nu har hon nästan helt slutat blanda och det märks tydligt att hon vet vilket språk som är vilket. Men alltså, hur liten och söt hon ser ut! Det är obegripligt att hon har förändrats så mycket utseendemässigt på ett år. Mellan 1,5 till 2,5 år händer det verkligen massor både med utseende och i övrigt.

Året var 2012

Året började precis som alla år framöver kommer att börja, med födelsedagsfirande för Stella. 1 år blev hon och vi firade med stort kalas. Stella började gå några dagar därefter. Vi tog vara på den sista tiden innan förskolestart och deltidsjobb för mig. Inskolningen gick jättebra och i början på februari började Stella på Melissaki.

Februari blev därför en månad för att vänja in nya rutiner. Lämning, jobb, hämtning. Det gick bra tack vare att Stella trivdes och tack vare att jag bara jobbade 50 procent.

20130107-090752.jpg

I mars minns jag att vi på allvar började fundera på syskon. Vi pratade om att ”ta det till sommaren”. Jag undrar om det kan ha varit nu som vi bokade Greklandresan också. Föräldrar, svärföräldrar, syster och så vi. Vintern var i princip över nu. En mycket mild vinter hade vi 2012.

I april var det alltså vår. Förutom på lilla S dopdag, när jag och Kostas blev gudföräldrar. Just den dagen kom det massor av snö som spelade oss ett spratt. Mot slutet av april fick jag och Stella uppleva lite mer vinter när vi åkte norröver under Valborgshelgen. När vi kom tillbaka hem väntade en och annan förändring. Jag sa upp mig från jobbet och började så smått leta efter nytt. Det var så maj började. I övrigt minns jag mors dag väldigt tydligt, det var högsommarvärme och allting kändes sådär kanonbra. Vi hade även en mycket varm lekdejt i maj med nästan 30 graders värme.

20130107-091004.jpg

Jag slutade på mitt jobb 15 juni och började på ett nytt veckan därefter. Istället för en lång sommarsemester blev det jobb och en kort semester på två veckor. Men det kändes okej. Spännande med ny arbetsplats. I början på juni hade vi också besök från norr och Stella fick gå på Skansen för första gången.

Den 16 juni var det möhippa för Marie. Med allt som en möhippa ska innehålla. Jag hade en märklig känsla i kroppen, kändes mig smått illamående hela dagen. Och dagen efter kände jag mig väldigt bakis, trots att jag knappt drack något alls på hippan. Ett graviditetstest inhandlades och precis som jag redan förstått blev det plus. Tårarna kom, lyckotårarna. Kanske extra mycket eftersom det kom lite oväntat. Vi hade ju sagt att vi skulle ”ta det till sommaren”…

Juli kom och Kostas var hemma med Stella. Jag jobbade en vecka innan vi skulle iväg till Aten, Grekland. Stellas första resa till sitt andra land. Det blev succé. Hon verkade trivas otroligt bra och tacklade värmen alldeles utmärkt. Hon både sov och åt jättebra och om vi bara tog det varligt så gick det bra att bada också. Stella som vid det här laget hade hunnit bli 1,5 år och verkligen började få koll på allt och alla. Hon lärde sig många ord blev snabbt en hejare på namn.
IMG_1600 (598x800)

Helgen innan resan gick vi också på sommarens bröllop. Marie och Joakim blev man och hustru på en otroligt vacker plats och vacker dag. Jag hade full sjå att tygla illamåendet och att dölja det faktum att jag var gravid.

20130107-091034.jpg

IMG_1678 (680x800)

I augusti var det åter vardag, nu med två heltidsarbetande föräldrar. Juli var den värsta månaden med illamående, bortsett från tiden i Grekland då jag knappt mådde illa alls, men även i augusti var det riktigt kämpigt. Vissa dagar fick jag kräkas flera gånger, andra klarade jag mig utan det.

I september börjar graviditeten märkas på allvar. Magen syns, nyheten är ute hos de flesta. Vi gör rutinultraljud och får veta att vi väntar en till synes välmående pojke. Sån lycka! Stella har det fortsatt bra på förskolan och blir allt mer som en storasyster mot de andra barnen. Hennes språk utvecklas snabbt och hon pratar nu med två ord, ibland tre, på både svenska och grekiska.

20130107-091107.jpg

Oktober är en kall månad. Vinteroverallen plockas fram. Kostas fyller 30 och vi firar när min familj från norr kommer ner och hälsar på. Senare blir det fest också. Jag mår bra men har lite problem med foglossning till och från. November fortsätter i samma stil. Vi inhandlar syskonvagn och börjar fundera på allt annat som ska vara på plats innan februari 2013.

20130107-091146.jpg

December går alltid i en väldig fart. I början av månaden kommer mamma och syster och besöker oss. Jag fyller 27. Julen förbereds så gott det går i snöyran. Vi får stora mängder snö i Stockholm. Den 21 december åker vi tåg till Norrbotten för julfirande där uppe. Det går jättebra för Stella, dock inte lika bra för mig som dagarna innan fick en släng av magsjuka. Men juletiden infinner sig ändå när vi kommer fram. På annandagen åker vi hemåt och vi firar en andra jul med svärföräldrarna samt ett nyår med goda vänner. För min del är det nu slutjobbat.

20130107-091232.jpg

Så sammanfattar jag året 2012 utan att gå in på så mycket detaljer. Året innehöll många förändringar för oss som familj, och ännu fler blir det 2013.

Lilla vän, mamma blir så glad när du äter

Det finns många saker att bli frustrerad över som förälder. Det här med mat är en av dem. Stella är ganska matkräsen och ibland går ingenting alls ner. Just därför är det så tillfredsställande att servera henne någonting som hon faktiskt äter med mycket god aptit. Och en rätt som alltid går hem är linsgryta. Otippat, eller hur? Jag hoppas hennes förkärlek för linser och andra grönsaker håller i sig när hon blir äldre.

Jag kokade linser till lunch idag. En gul lök, en burk krossad tomat, tomatpure och så olivolja och gröna linser får koka. Lite vatten behöver också tillsättas. Kryddas med basilika, persilja och salt och peppar. Jag hade även i tränad potatis. Efter cirka 40 minuter på spisen kändes linserna klara. Stella slevade i sig och fick vitlöksbröd till.

Som sagt, så härligt det är att se barnet äta med god aptit!

I Grekland är både bönor och linser standard som vardagsmat. På förskolan får de både fasolada och fakes ofta och jag tycker det är super. Så näringsrikt.

20130104-131909.jpg

Gubben snö och fröken tö

Jag kan knappt tro det. Men bevisligen så var jag vaken runt 23.30 igår kväll, har till och med publiceringsbevis här på bloggen. Annars brukar jag somna runt 21-22 sådär.

Men det jag egentligen skulle skriva om är tövädret. Jisses vad det har smält snö här den senaste veckan. Från att ha haft 60-70 cm snö så har gräset nu börjat komma fram så smått på vissa ställen. Jag hoppas verkligen att det inte redan är slut på vintern. Många månader kvar!

Men Stella är glad åt plusgraderna. Hon gillar inte kyla något vidare och hon är klart mer nöjd utomhus nu. Innan lunch var vi ute och lekte, i den mån det går för mig, och hon var verkligen tokglad. Tror hon saknar föris faktiskt. Nästa vecka får hon komma tillbaka dit.

20130102-133621.jpg