gravid

Vecka 36

…befinner vi oss i från och med i söndags. Låter ju fullständigt galet. 36! Nu är det en stor, stor mage som synes. Till och med mudden på gravidjeansen börjar bli för liten. Nu ska magen snart börja sjunka och det får den gärna göra, det underlättar för andning och halsbränna.

Jag märker redan nu skillnad på mitt mående när jag inte jobbar. Tidigare var jag helt slut i hela kroppen av minsta lilla men nu, när all stress är borta, känner jag mig som ny. Det enda jag kan klaga på är foglossningen som känns när jag går och rör mig, men det är överkomligt.

I början av den här graviditeten gick jag upp mer än när jag väntade Stella. Därför trodde jag att det skulle bli mer i slutändan. Men det har stannat av och just nu står jag på +9 kilo sedan plusset eller +7 sedan inskrivning. Vilket pekar på att det kommer att stanna på runt 12 kilo, precis som förra gången.

Bebisen ska enligt appen väga runt 2,8 kilo nu. Stor kille!

20130108-144911.jpg

Annonser

Vecka 25

Onsdag idag och mitt i vecka 25. Den lille gör sig tillkänna allt mer och nu har jag även börjat vakna på natten av vissa rörelser från magen. Det som känns mest tror jag är när han vrider på sig eller gör någon kullerbytta. När jag går måste jag ibland stanna och hämta andan vilket tyder på att det börjar bli tyngre. Jag har någon gång känt små sammandragningar om jag till exempel lyfter någonting, så jag försöker att undvika lyftande. Svårt dock när jag har en liten tjej som gärna vill att mamma ska bära ibland..

Jag mår i stort sätt bra. Nästäppa som besvärar ibland dock. Det märks framförallt när jag sover har jag fått höra, hihi. I morse vägde jag mig och såg att jag inte har gått upp något mer sen i vecka 22, så det är 6 kilo upp än så länge.

Magen som den ser ut idag, vecka 24+3.
20121024-114351.jpg20121024-114328.jpg

Tankar i vecka 24

Igår började den 24:e graviditetsveckan. Nästa vecka är det 25 och tid hos barnmorskan, den första ”schemalagda” sedan inskrivningen i vecka 11. Jag har dock varit på mottagningen flera gånger och lämnat u-prov. Tack och lov så har de besvären försvunnit nu. Jag ser fram emot att komma dit och mäta och lyssna på hjärtat.

Just nu går allting rätt bra, jag är ganska pigg och har inte ont någonstans (för det mesta, känner dock fogarna efter längre gångsträckor). Bebiskillen är uppenbarligen större nu för rörelserna i magen känns tydligare än för en vecka sen. Jag känner ofta vad jag tror är fötter uppåt. I helgen kände jag rejäla sparkar en bra bit ovanför naveln.

Vi har kommit en bit i namndiskussionen men ingen vart alls med vagnvalet. Men än finns det tid. Så länge vi bestämmer oss i november bör det vara lugnt. I övrigt är det inte så mycket som behövs. En hel del bebiskläder kan ärvas av Stella ( även om 70 procent är för flickigt). Babyskydd har vi och spjälsängen som Stella nu har får övertas av lillebror. Däremot måste Stella få en säng, men det är knappast någon brådska.

20121015-153408.jpg

Större

Första graviditeten kunde jag fortfarande stänga mina jeans i vecka 21, som jag nu befinner mig i. Den här gången fick jag säga adjö till alla mina byxor för en månad sedan, kanske mer. Jag ser nu så pass gravid ut att det frågas och gratuleras till höger och vänster. Det dröjde mycket längre förra gången. Summan av kardemumman är alltså att jag är bra mycket större den här gången, ska bli kul att se vart det hela slutar.

11-12 kilo gick jag upp när jag väntade Stella. Nu har jag redan gått upp fem. Jag inser att det kommer bli svårt att stanna inom 12 kilo den här gången. Men jag oroar mig inte alls för det. Vikten försvinner så småningom!

20120926-114521.jpg
Vecka 21 vs. vecka 21. Det är inte ett skämt..

Nummer två

De flesta som läser här inne vet redan detta, men för er som inte gör det kommer här en nyhet: Stella ska bli storasyster. Hennes mamma och pappa ska bli tvåbarnsföräldrar. Helt fantastiska nyheter, eller hur? Den första trimestern har passerat och också en del av den andra. Vi befinner oss nästan halvvägs och i februari ska den lilla bebisen titta ut. Tänk, en vinterbebis till!

Det är så obeskrivligt skönt att ha den första delen av graviditeten avklarad. Det har inte varit en dans på rosor. Jag har mått så illa, jag har kräkts i massor, jag har varit så förlamande trött till och från. Detta är ingenting som jag direkt kände igen, eftersom att med Stella var det bara fråga om lindrigt illamående från vecka 9-12 ungefär. Den här gången satte illamåendet fart redan i vecka sju. Det var för övrigt så jag insåg att jag var gravid. Inte förrän runt den femtonde veckan började jag känna mig bättre. Med andra ord har det varit en helt annan upplevelse nu, andra gången.

Men jag måste också säga att jag hittills har känt mig mer lugn och harmonisk. Det har väl att göra med att jag till stor del vet vad jag har att vänta. Tanken på en bebis på nytt har liksom sjunkit in ordentligt nu och vi planerar för fullt här hemma. Så gott det går åtminstone!

Tråkig bild, jag vet, men bättre blir det inte en septemberkväll utan ljus. Ni ser i alla fall en mage som börjat växa.

Bild